Albin Ridefelt

albin-i-luftenDet jag gillar med min Cobra är ljusets bredd. Jag har tillgång till hela synfältet även på natten. Med en smalare kägla kanske jag hade missat den där lilla stenen som passerade i periferin och gjorde att jag kunde läsa in mig. Men det gjorde jag inte nu.

Vintertid använder jag min lampa flera gånger i veckan. Tisdagskvällarna är heliga hemma i Uppsala. Då är det alltid en stor klunga lampor som lämnar klubbstugan för två timmars slitande i den mörka skogen. Första halvan flyter jag bara med, lampan är på halvljus och tiden tickar på. Mot slutet stegras tempot och jag klickar upp ett snäpp till. Full ljusstyrka och fullt fokus. Det är först hem som gäller. Det brukar oftast gå vägen.

Jag gillar verkligen det här att lampan har flera olika lägen att enkelt växla mellan. Att snabbt kunna dra ned lite på ljusstyrkan är perfekt om jag vill utmana mig och min orienteringsteknik lite mer på en träning. Eller uppleva hur det var att springa nattorientering för några år sedan, innan lamprevolutionen och LEDX kom.

Det svagaste läget räcker bra när jag ska ut och springa distans på stig. Ibland brukar jag till och med lämna batteriselen hemma och bara köra med huvudställningen och det lilla backup-batteriet. Snabbt och smidigt.

Backupen har räddad mig även på tävling. På årets Jukola lyckades jag nämligen att glömma bort det där med att ladda lampan. Klantigt är ju det minsta man kan säga, och tyvärr fungerar inte ens en LEDX-lampa särskilt bra utan batteri. Ljuset försvann efter en halvtimme. Som tur var fanns som vanligt mitt backup-batteri fastklistrat på huvudställningen. Ett sladdbyte i farten. Jag kunde direkt läsa kartan igen och göra ett fortsatt riktigt bra lopp.

Så jag är väldigt nöjd med min Cobra. En lampa som guidat mig till många fina lopp i mörket!